Sverige har vunnit en del Nobelpris genom åren. Här går vi igenom samtliga svenska vinnare genom åren.

Nobelpriserna är ju svenska utmärkelser och kanske är det en av anledningarna till varför många svenskar har vunnit det, trots ganska liten mängd invånare. Andra anledningar är så klart att Sverige länge varit i fred och därför haft tid och pengar att satsa på forskning och kultur.

I denna första del går vi igenom de svenska pristagarna i ekonomi, fred och fysik. Nobelprisjuryns motiveringar finns med, samt en kort historik om personen som vann samt – i de fall det är möjligt – en beskrivning om vad de faktiskt uträttade.

Totalt finns tio svenska nobelpristagare på denna lista, fördelat på två inom ekonomi, fem inom fred och fyra inom fysik.

Ekonomi

Gunnar Myrdal (delat med Friedriech von Hayek) 1974

Motivering: ”För sitt arbete inom penning- och konjunkturteori samt studier av sambandet mellan ekonomiska, sociala och institutionella förhållanden.”

Stockholmsskolan var en nationalekonomisk inriktning som Gunnar Myrdal och österrikisk-brittiske Friedrich von Hayek bidrog mycket till. Myrdal, som under en tid strax efter andra världskriget var svensk handelsminister, levde mellan 1898 och 1987 och var gift med Alva Myrdal, som vann Nobels fredspris 1982.

Bertil Ohlin (delat med James Meade) 1977

Motivering: ”För sina bidrag till teorier kring internationell handel och rörelse av kapital.”

Den förre ledaren för Folkpartiet, Bertil Ohlin, var också nationalekonom och kom med flera inflytelserika teorier som han 1977, två år innan sin död, vann Nobelpriset för.

Fred

Klas Pontus Arnoldson (delat med Fredrik Bajer) 1908

Motivering: ”…för sina insatser i konflikten mellan unionen, och ett steg mot försoning mellan två självständiga stater.”

Ofta när ett land ska delas i två kan det bli krig och elände. Arnoldson och dansken Fredrik Bajer jobbade hårt för att de skandinaviska länderna skulle ha självstyren samtidigt som man ändå skulle kunna samarbeta med varandra. Han blev därmed mycket populär i Norge, och bidrog till att upplösningen av unionen mellan Sverige och Norge blev en fredlig historia 1905. Klas Pontus Arnoldson dog 1916, 71 år gammal.

Hjalmar Branting (delat med Christian Lous Lange) 1921

Motivering: ”… för arbete kring Nationernas förbund och för internationellt samarbete.”

Branting trodde på att internationell rättsordning skulle kunna hjälpa till att skapa och bevara fred och var därför en av dem som pushade hårdast för att Nationernas förbund, idag FN, skulle bildas. Branting var även svensk socialdemokratisk statsminister under ett antal år på 1920-talet, innan han 1925 blev sjuk och avgick. Branting dog samma år.

Nathan Söderblom 1930

Motivering: ”Som ledare av kyrkan, ville han skapa en gemensam kristen plattform för fred.”

Söderblom var teolog och dessutom ärkebiskop från 1914 fram till sin död 1931. Efter första världskriget blev han en stor förespråkare för fred, främst genom sitt kristna engagemang både i Sverige och andra länder.

Dag Hammarskjöld 1961

Motivering: ”…för att ha byggt upp ett effektiv och oberoende FN-sekretariat, och för att ha tagit en självständig linje gentemot stormakterna..”

Dag Hammarskjöld var FNs generalsekreterare mellan 1953 och 1961 och gjorde de stora länderna mycket irriterade genom att förespråka att t.ex. afrikanska länder skulle få vara självständiga och att storföretagen skulle dra sig undan och låta länder i Afrika, Asien och Sydamerika få ha och utvinna sina naturresurser för egen hand. Han dog på sin post då hans flygplan störtade i Nordrhodesia (numera Zambia) 1961 under oklara omständigheter där en vanlig teori är att stormakternas underrättelsetjänster kan ha varit inblandade. Hammarskjöld fick priset efter sin död och blev därmed den andra och sista att få priset postumt.

Alva Myrdal (delat med Alfonso Garcia Robles) 1982

Motivering: ”Som företrädare för ett alliansfritt Sverige arbetade hon aktivt för att övertyga supermakterna att avväpna..”

Alva Myrdal var den första kvinnan att ha ledande positioner inom FN och genom sitt arbete där och i andra sammanhang kämpade hon bland annat för kärnvapennedrustning för att undvika ett eventuellt kärnvapenkrig.

Fysik

Gustaf Dalén 1912

Motvering: ”För sin uppfinning av självverkande regulatorer att i kombination med gasaccumulatorer användas till belysning av fyrar och lysbojar.”

Dalén jobbade som utvecklingsingenjör för företaget Aga (Aktiebolaget Gasaccumulator) vars främsta uppfinning var den så kallade Agafyren vilket var en automatisk fyr – något som var mycket ovanligt dessförinnan, om det existerade alls. 1912 var han med om en allvarlig olycka under arbetet och blev både svårt brännskadad och blind på båda ögonen, men fortsatte sitt arbee fram till sin död 1937. Kort efter skadan vann han Nobelpriset i fysik 1912.

Manne Siegbahn 1924

Motivering: ”För hans upptäcker och forskning kring röntgenspektrografi.”

Vann priset 1924 efter att i tio år forskat om röntgenspektrum. Exakt vad detta innebär vet inte författaren av denna artikel – men det var säkert bra saker. Siegbahn var aktiv både vid Lunds och Uppsala universitet och avled 1978 vid 91 års ålder. Han var även far till en annan nobelpristagare i fysik, Kai Siegbahn.

Hannes Alfvén 1970

Motivering: ”För viktigt arbete och upptäcker rörande magnetohydrodynamik, med många tillämpningsmöjligheter inom plasmafysiken..”

Forskade om hur ledande vätskor och gaser uppför sig inom magnetfält, vilket säkert är användbar. Han var också en av de svenska pionjärerna inom dataforskning. Avled 1995 i Stockholm.

Kai Siegbahn 1981

Motivering: ”För sina bidrag till utvecklingen av högupplöst elektronspektroskopi.”

Likt sin pappa Manne så vann Kai Siegbahn Nobelpriset i fysik för någonting man antagligen måste vara fysiker för att förstå sig på. Han var också medlem i Kungliga Vetenskapsakademien under en lång tid, från 1958 och framåt. Dog 89 år gammal den 20 juli 2007.