Sverige har i lite mer än hundra år varit ett ganska rikt land – och ingen har haft större roll i den svenska ekonomin än familjen Wallenberg.
Familjen Wallenberg har ofta beskrivits, bland annat av tidningen Financial Times, som Europas mäktigaste finansfamilj. Genom Wallenbergsstiftelserna, där familjen förvarar sina pengar, äger man flaggskeppet Investor AB.
Genom Investor är man huvudägare i en rad internationellt framgångsrika företag – faktiskt äger man en majoritet av de största svenska företagen. Teknikbolaget ABB, medicinföretaget Astra Zeneca, industriföretaget Atlas Copco, en av världens största vitvarutillverkare i form av Electrolux, telekombolaget Ericsson, maskintillverkarna Husqvarna AB, börsen Nasdaq samt fordons- och försvarsförsvarsföretaget SAAB ingår alla i Wallenbergs imperium genom investmentbolaget Investor.
Företaget grundades 1916. Wallenberg-familjen hade då haft stort inflytande i Sverige i runt femtio år genom grundandet av Skandinaviska Enskilda Banken 1856. Det var den första privata banken i Stockholm och förändrade dramatiskt det svenska bankväsendet. Genom att man främst var en bank för affärsrörelser snarare än privatpersoner fick Wallenberg också goda kontakter inom den då inte alltför framgångsrika svenska industrin.
Sedan dess har familjen Wallenberg haft ett stort inflytande i både Sverige och Europa. Under tidigt 1900-tal hade man en stark rival i den svenska finanssfären i form av ”tändstickskungen” Ivar Kreuger som ägde flera stora svenska företaget. Efter att denne antingen tagit livet av sig eller blivit mördad i slutet på 20-talet växte dock Wallenberg-imperiet ännu mer, genom att en kommission bestämde sig för att dela upp Kreugers företag och ge hälften till staten och hälften till Wallenberg-familjen, i en ganska kontroversiell uppgörelse.
Sällan maktkamper inom familjen
Många gamla finansfamiljer har genom åren drabbats av interna konflikter och maktkamper. I Wallenberg-familjen har sådant varit mycket ovanligt. Visst har man haft mindre konflikter, tragedier i form av självmord och olyckor, men sammantaget har familjen ändå stått enad – vilket gjort att man behållt kontrollen över sitt imperium och därmed till stora delar över Sverige: ungefär hälften av den svenska exporten beräknas i dag ske genom Wallenberg-ägda företag.
Wallenbergarna har aldrig velat stå i centrum. Då och då ställer man upp på intervjuer, men säger då inte särskilt mycket. Och från medias håll har man oftast granskat familjen med mycket stor försiktighet. Om man äger en tidning som är beroende av annonsintäkter är det helt enkelt ingen särskilt bra idé att göra sig ovän med familj som i princip utgör halva den svenska ekonomin.
En av få kontroverser familjen ändå varit inblandad i skedde under Andra världskriget då man genom sin bank SEB gjorde mycket affärer med den tyska nazistregeringen. Genom SKF, Svenska Kullagerfabriken, exporterade man också kullager till den tyska militären. Under 1944 lovade man att man upphöra med detta – något man emellertid inte gjorde. När handeln med tyskarna blev olaglig fortsatte man genom att smuggla produkterna till Tyskland. Man sålde också bland annat aluminium till Nazityskland. Samtidigt som Jacob Wallenberg gjorde affärer med tyskarna så gjorde brodern Marcus affärer på andra sidan Atlanten. Dubbelspelet, som gick att genomföra genom Sveriges neutralitet, var bra för ekonomin – men ser inte särskilt bra ut i historieböckerna.
40% av svenskarna jobbade för Wallenberg
Investor AB äger totalt cirka 120 företag medan Wallenbergsfären allt som allt äger runt 330 företag. På 70-talet räknades det ut att lite mindre än halva Sverige arbetskraft arbetade för Wallenberg. En viktig orsak till framgångarna är familjens framtidsskådande – man vet vad som kommer att bli stort i framtiden.
Ett exempel på detta kan hämtas från 1954 då Marcus Wallenberg Jr. höll ett tal i Falun. Han pratade då om ”tredimensionella färg-TV-apparater”, ”ficktelefoner”, atomkraft och syntetiska material och mediciner. Detta kombinerat med ett osannolikt kontaktnätverk – från George Bush Sr. till kinesiska regenter till CIA-chefer och vidare till såväl Adolf Htler som judiska affärsmän gör att man hela tiden haft en förståelse för den globala utvecklingen.
I dag är Jacob Wallenberg (det har funnits några med samma namn tidigare, så förvirring är förståeligt) oftast ansiktet utåt i den mån familjen syns över huvud taget. Han har varit på många Bilderberg-möten med andra finanspampar och politiker och var länge den enda icke-amerikanska styrelseledamoten i Coca-Cola Company. Tillsammans med kusinerna Marcus Wallenberg (som, återigen, inte är densamma Marcus som nämnts tidigare i texten) och Peter Wallenberg Jr. utgör Jacob vad som beskrivs som den femte generationen Wallenberg.
Trots att gänget nu börjar närma sig sjuttioårsåldern har vi ännu inte sett mycket av nästa generation, men vi vet om att de befinner sig under hård skolning för att utbildas in i sina framtida roller som mångsidiga makthavare. Det finns ett 30-tal tänkbara arvtagare till den för tillfället mäktigaste trion, och bland dessa märks ett större antal kvinnor än vad den historiskt sett mycket mansdominerade Wallenberg-familjen sammanlagt lyckats sätta i maktposition under mer än 100 år. Men det finns givetvis också en del manliga kandidater, så som Jacob Wallenbergs son Jacob Wallenberg Jr. och Marcus Wallenbergs son Fred Wallenberg.
Att familjen Wallenberg, och Investor, betytt mycket för Sverige och världen är en självklarhet. Man har i princip utgjort skillnaden mellan ett vanligt medelinkomstland och det rika Sverige med höga livsstandarder som vi lever i i dag. Sedan kan man naturligtvis fråga sig om det är nyttigt att en och samma familj har den makt och det inflytande familjen Wallenberg har. Men av historien att döma är det bara att acceptera – Wallenbergarna kommer att vara landets verkliga regenter under många generationer framåt.