Sverige gjorde sitt första världsmästerskap sedan bronset 1994 och ingen trodde att man skulle ta sig ur ”Dödens grupp”. Det gjorde man dock – bara för att sedan förlora mot ett svagare lag i sextondelsfinalen.

För att ta sig till VM i Sydkorea och Japan 2002 behövde Sverige minst få med sig ett oavgjort resultat från kvalmatchen i Turkiet. Ett oavgjort resultat räckte till en plats i ett svårt playoff, en seger räckte för att ta svenskarna till VM. Med två minuter kvar av ordinarie tid ledde Turkiet med 1-0 och det såg mycket dystert ut. Då kvitterade plötsligt Henrik Larsson. På övertid slog sedan Marcus Allbäck en bicycleta-passning till inhopparen Andreas Andersson som nickade in 2-1. Den svenska VM-biljetten var säkrad.

Inför VM lottades Sverige i vad som kallades för ”dödens grupp”. Tre mycket starka motståndare i form av ett favorittippat Argentina, Nigerias bästa landslag någonsin och Englands gyllene generation stod för motståndet och det ansågs allmänt att Sverige skulle vara glada om man lyckades ta några poäng alls.

Sverige hade ett okej lag. Defensivt var man mycket starka, och offensivt på mittfältet fanns Fredrik Ljungberg som gjorde succé i Arsenal och längst fram på topp öste Marcus Allbäck och Henrik Larsson in mål både för klubblag och landslag. Dessutom fanns en ung anfallstalang, Zlatan Ibrahimovic, som kunde komma in och skapa magi om det behövdes. Men med tufft motstånd såg det ändå svårt ut.

Inför turneringen drabbades Sverige av vissa skadeproblem. Slitvargen Håkan Mild fick strykas i sista stund och likaså försvarsjätten Patrik Andersson som då spelade i storklubben Bayern Munchen. Medan det svenska folket nog kände att man klarade sig utan Mild, som visserligen sprang mycket men var en väldigt begränsad spelare, så var man mer oroliga för hur det skulle gå utan Andersson.

Förbundskaptenerna Tommy Söderberg och Lars Lagerbäck hade fått mycket kritik efter EM 2000 för att man spelade en tråkig fotboll. Under kvalet blev man dock mer och mer offensivt skickliga, och vid slutet av kvalspelet hade man 18 raka kvalmatcher utan förlust. Lars-Tommy hade återbyggt sitt förtroende bland det svenska folket – och många tänkte nog att mot så starkt motstånd var det viktigt att vara bra i försvarsspelet. Något Lagerbäck & Söderberg var experter på.

Matchen mot England

Första matchen var mot Sven-Göran ”Svennis” Erikssons England. Det finns ett klipp där man kan se Svennis säga till en kollega: ”Magnus Svensson is playing. Not Anders Svensson”. Många var förbryllade över den delen av den svenska laguttagningen: unge Anders Svensson, då en publikfavorit, hade hamnat på bänken till förmån för grovjobbaren Magnus ”Turbo” Svensson.

England var också dominanta i första halvlek. Det tog inte lång tid innan mittbacken Sol Campbell nickade in en hörna och man kunde gjort fler mål om inte Magnus Hedman i svenska målet gjort några bra räddningar.

Tio minuter in i andra halvlek byttes Magnus Svensson ut mot Anders Svensson. Omedelbart fick Sverige ett bättre grepp om matchen, och dominerade faktiskt hela andra halvlek. Ungefär en timme in i matchen kvitterade också Sverige genom ett grymt skott av Niclas Alexandersson, som med en oväntat bra vänsterträff (han är egentligen högerfotad) fick in bollen bakom David Seaman. Sverige hade sedan chanser att vinna matchen, men 1-1 var slutresultatet och efter den dåliga första halvleken var många glada över resultatet.

Seger mot Nigeria

I andra matchen väntade Nigeria, som på den här tiden hade många toppspelare. Matchen var oerhört jämn och efter ungefär en halvtimme tog Nigeria ledningen genom Julius Aghahowa, kanske mest känd för sin målgest som bestod av att göra ett antal volter. Drygt tio minuter senare frispelade dock Fredrik Ljungberg Henrik Larsson som gjorde 1-1.

Andra halvlek var bättre från Sverige, och med drygt 25 minuter kvar av matchen fick man en straff som Larsson satte i mål. Seger 2-1 och fyra poäng på de två första matcherna – mycket bättre än vad många trott.

Bragden mot Argentina

Men för att säkra avancemang från gruppen behövde man först klara den svåraste utmaningen: minst en poäng mot ett Argentina som var tvunget att vinna för att ha en chans att gå vidare.

Argentina startade med en extremt offensiv uppställning. Serie A-anfallarna Claudio Lopez och Gabriel Batistuta spelade längst fram med Valencias storstjärna Pablo Aimar strax bakom och med Sorin och Ortega på kanterna. Argentina hade bollen hela dagen – 8 offsides och 13 hörnor säger en hel del. Men den svenska backlinjen bestående av Lucic, Mjällby, Jakobsson och Mellberg gjorde en fenomenal match.

Efter första halvlek, som slutade 0-0, lyckades Sverige få tag i bollen lite mer. Cirka en timme in i matchen fick man en frispark från ganska långt avstånd. Henrik Larsson och Anders Svensson stod vid bollen. Larsson frågade ”är du sugen?”. Det var Svensson verkligen – och han lyckades också sätta bollen. Ett av de mest klassiska svenska målen i VM-historien var gjort. Och nu var Argentina pressat att göra två mål.

Man pushade och pushade, men det svenska försvaret tillsammans med målvakten Hedman lyckades få bort allting… fram tills den 88 minuten. Inhopparen Hernan Crespo lyckades kvittera. Men det hjälpte inte Argentina: trots långboll eller långboll i slutminuterna, alla bortnickade av Johan Mjällby, lyckades man inte vinna matchen. Sverige hade vunnit gruppen och Argentina var utslaget.

Det snöpliga uttåget mot Senegal

I sextondelsfinalen väntade Senegal, som mycket oväntat slagit regerande världsmästarna Frankrike i öppningsmatchen. Sverige fick klara sig utan Fredrik Ljungberg, som också missat Argentina-matchen, på grund av höftskada men började ändå matchen starkast och gjorde också mål tidigt genom Henrik Larsson.

1-0-ledningen för Sverige blev till 1-1 några minuter innan halvtid då Henri Camara satte bollen bakom Magnus Hedman, som kanske kunde gjort bättre ifrån sig. Andra halvlek var inte chansfattig – både Sverige och Senegal hade bra möjligheter att ta ledningen – men matchen slutade 1-1 och gick till förlängning.

Väl där gjorde Anders Svensson en snurrfint och sköt bollen i stolpen… och bara minuter senare skulle Henri Camara göra sitt andra mål. Eftersom att det under detta mästerskap fanns en ”golden goal”-regel – d.v.s. laget som gjorde första målet under förlängningen vann – så hade Sverige heller inte möjligheten att kvittera. Sverige var utslaget. Och det var den snöpligaste förlusten på länge efter att mirakulöst tagit sig ur gruppen och ha gjort en bra match mot Senegal. Det var svårt att inte tänka tillbaka på bronset 1994, och tanken på att med lite andra marginaler kunde sommaren 2002 ha blivit lika magisk.

Ändå får man väl säga att VM 2002 på många sätt var Sveriges bästa VM-turnering sedan 1994. Visserligen gick man längre 2018, men generellt mot betydligt enklare motstånd. Den svenska fotbollsframtiden ser i skrivande stund inte så värst ljus ut: särskilt många stortalanger finns inte på kartan. Kanske dröjer det många många år innan Sverige får ett slagkraftigt lag igen.