William W. Thomas Jr - en amerikansk Sverige-älskare

William W. Thomas Jr – en amerikansk Sverige-älskare

På 1800-talet fanns det en amerikansk konsul/ambassadör med ett ganska häpnadsväckande intresse för allting svenskt – så pass mycket att han till och med bildade byn ”New Sweden” hemma i Maine.

William W. Thomas JR. var en republikansk politiker född i Maine 1839 och fann tidigt en förälskelse till folket i Skandinavien och då kanske framför allt svenskarna. Bara 23 år gammal och full av iver inför sin uppgift utsågs han till konsul i Göteborg i Sverige den 23 oktober 1862. Innan dess hade han åkt som amerikansk konsul till Galatz i Rumänien, och efter en resa på fyra månader nådde han Göteborg i mitten av juni 1863.

Han lärde sig snabbt att förstå och tala svenska, och som konsul i kungariket Sverige-Norge (han kom för övrigt senare att bli den sista amerikanska ambassadören för denna union) lade han upp planer för en stor utvandring av både svenskar och norrmän, med förhoppningen att de flesta skulle söka ny lycka i hans hemstat Maine. Som han skrev den 5 april 1864 för att uppmuntra invandring: ”Förutom alla andra skäl tror jag att dessa ärliga, fromma, arbetsamma svenskar skulle utgöra en utmärkt motvikt till de nyckfulla, glada, lättsamma irländarna, som nu trängs i ett så stort antal till våra kuster.”

Efter att kriget mellan Danmark och Preussen avslutades 1864 ville svenska frivilliga som kom tillbaka från Danmark åka till Amerika och fortsätta att kämpa där i det amerikanska inbördeskriget. Thomas löste detta problem utan att be den amerikanska regeringen om instruktioner. Han ordnade med kaptenerna på Hamburgs ångbåtar att ta dessa soldater över havet till halva priset, och tillsammans med några vänner samlade han ihop en del pengar med vilka svenskarna kunde skickas till Hamburg.

”Jag är väl medveten om”, rapporterade han till det amerikanska utrikesdepartementet, ”att jag som konsul inte kan ha något att göra med att värva soldater… men ingen internationell lag kan hindra mig från att betala en soldats resa härifrån till Hamburg ur egen ficka.” Under den följande vintern hjälpte Thomas fler svenska soldater att åka till Amerika.

Samma år hade han planerat att öka sin propaganda för utvandring från Sverige och Norge till USA avsevärt.

Han skrev till departementet: ”Jag har äran att be om en tjänstledighet från detta konsulära distrikt, men inte från detta rike, i tre månader; min tjänstledighet skall börja ungefär i mitten av maj nästa år. Min avsikt är att besöka gruvorna i det inre av Sverige och Norge och att se och tala med folket i detta land i deras egna hem. Ett av de viktigaste målen med min expedition kommer att vara att uppmuntra alla som jag möter att emigrera till Förenta staterna. I varje by där jag övernattar, vid varje poststation där jag väntar på nya hästar, kommer jag att sprida sådan information som jag av erfarenhet har funnit vara bäst lämpad att främja dessa skandinavers utvandring till vårt eget land.”

William W. Thomas gjorde därefter en flerårig resa till Norge där han övertygade dryga tiotusen norrmän (och en del svenskar) att flytta till USA. Men efter Norgeresan var det slut på konsulverksamheterna då den amerikanska regeringen meddelade att man inte längre tänkte bekosta det. Thomas flyttade då hem till Maine.

Hemma i Maine blev William W. Thomas 1870 medlem av invandrarkommissionen, dess ledare rentav även om det aldrig var hans officiella roll, och samma år reste han till Sverige och tog med sig en hel koloni svenskar tillbaka till Amerika och grundade New Sweden i de norra skogarna i Maine, där han själv tillbringade större delen av de följande fyra åren.

Thomas skulle återvända till Skandinavien och tjänstgjorde som amerikansk minister/ambassadör i Sverige och Norge under tre olika mandatperioder: 1883-1885, 1889-1894 och 1898-1905. Han gifte sig också med en svensk adelsdam, Dagmar Törnebladh (1869-1912), i oktober 1887 i Stockholms skärgård, som han lärt älska och där han även köpte stora delar av ön Långviksskär.

Thomas utnämndes till amerikansk minister för sin tredje och sista period den 18 december 1898, tills han återkallades den 31 maj 1905.

I ett brev till det amerikanska utrikesdepartementet i början av februari 1905 skrev Thomas: ”En allvarlig kris för Sveriges och Norges union verkar mycket nära förestående”. Han kommenterade den växande över att den norska regeringen var på väg att dra sig ur unionen med Sverige. Han tillade i brevet att han var övertygad om att det inte skulle bli något krig mellan de två länderna – och det hade han ju rätt i – och att han personligen hoppades att unionen skulle kunna bevaras, fast med den saken gick det väl inte så bra även om relationerna länderna emellan onekligen är goda än i dag.

Han fortsatte sitt brev: ”I denna övertygelse om fred ligger det största hoppet för varje vän till Skandinavien, att unionen mellan dessa två ädla nationer i det höga norr måste bevaras i en eller annan form”. I mars 1905 rapporterade han hem att den norska regeringen hade avgått och att en ny skulle bildas. Han noterade att den nya troligen skulle bestå av ”medlemmar av den extrema vänstern, det vill säga de som önskar en omedelbar och radikal åtgärd när det gäller förhållandet mellan Sverige och Norge”.

Denna ”extrema vänster” var nu norske statsministern Christian Michelsen, som för alla norrmän skulle bli den ledande symbolen för rörelsen mot en upplösning av den sedan länge inte särskilt populära unionen. Thomas sista uppdrag som amerikansk minister avslutades samma vår; han återkallades den 31 maj, vilket i praktiken gjorde honom till den sista amerikanska ambassadören till de förenade kungadömena Sverige och Norge.

William W. Thomas avled 1927. Dessförinnan hann han i Solna gifta sig med sin frus yngre syster, Aina Törnebladh. Hans svenska koloni i Maine, New Sweden, finns fortfarande kvar och idag bor det drygt 600 invånare i orten, där man fortfarande firar svenska traditioner så som midsommar och Lucia. Ett tjugo-trettiotal invånare pratar främst svenska hemma och en tredjedel har också svensk bakgrund.

Sedan William W. Thomas Jrs dagar har det naturligtvis funnits många amerikanska ambassadörer och diplomater som arbetat i (och ibland för) Sverige. Men det är väl tveksamt om någon haft samma starka engagemang och genuina kärlek till landet, och Skandinavien, som denne man.

Leave a comment

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Add Comment *

Name *

Email *